Tre historiska träbroar vid Ljusne Masugn 1751- 1938

1751

Registrator Johan Adolpson Christiernin var sedan 1746 ensam ägare till Ljusne Werken. Enligt en inlaga ingiven av Christiernin den 4 maj 1751 hade han under gångna vintern bekostat en bro över Ljusnan. Bönderna i Söderala hade skjutit till stockar och gjort dagsverken. Konstmästaren Samuel Sahlberg hade varit byggmästare. Var denna bro legat och om det varit en flottbro eller en valvbro meddelas inte, men för den strida strömmens skulle har den säkerligen legat på stenkistor prrecis som den bro som byggdes 1807 – 1808 och den ”berömda” bron som byggdes ca 1877.

1807-1808

Under åren 1807 – 1808 uppfördes under ledning av Isak Lust en träbro som låg på stenkistor över Ljusne älv vid Ljusne ma ugn. Isak Lust var från Bollnäs, hade varit soldat och han utförde uppgiften med stor skicklighet. Bron var ca 400 alnar (ca 240 m) lång och ca 6 alnar (ca 3,55 m) bred. 1 aln = 0,593 m.

 

På Söderala sockenstämma den 23 maj 1824 frågades socknemännen om de ”voro benägna” att underhålla den stora bron vid Ljusne masugn. Herr ekonomidirektören Wannqvist lovade då för brukets räkning, Ljusne Werken ägdes vid denna tid av familjen Beskow, att vid förefallande arbete hålla redskap och uppsyningsman, bestå järn och allt behövligt virke samt framskaffa det, varemot han väntade att socknen svarade för själva arbetet eller bestå alla nödiga dagsverken. Efter någon överläggning antog sockne-männen förslaget, dock med förbehållet att vid större reparationer skulle bruket dela även i själva arbetet.

 

På stämman den 6 juni förklarade även några som sin önskan att vissa dagsverken på året skulle ”utsättas rörande Ljusnebrons reparation eller underhållande. ” Då herr Wannqvist ej var kvar i sockenstämman ”uppsköts denna överläggning till följande dag den 7 juni eller annandag pingst, då socknemännen överenskommit om 60 dagsverken årligen samt att dånågot år icke så många dagsverken påfordrades, borde de bristande ersättas ett annat år.”

 

Den 27 april 1827 beslöts att de 60 årliga dagsverken som ”socknemännen förut åtagit sig att till Ljusnebrons reparation skulle utgöras efter skatt och inte efter rök.”

 

På karta upprättad år 1864 av Kommissionslantmätare Holmgren över Ljusne Fjärd är även 1807-1808 års masugn inritad. Enligt skalmått på kartan var avståndet från centrum av gamla masugnen på Söder till södra brofästet ca 1330 fot (ca 395 m), 1 fot = 0,2969 m, och till norra brofästet var avståndet ca 1250 fot (ca 372 m) mätt från samma centrumpunkt. Brobanans längd var ca 300 fot (ca 238 m). 

1877

Under mitten av 1870-talet aktualiserades frågan om att bygga en ny träbro över Ljusnan som ersättning för den gamla träbron från 1807-1808. Vid denna tid ägdes järnbruket på södra sidan om älven Ljusne Werken av familjen Beskow. Bruket på norr Ljusne Sågverks Masugn ägdes till största delen av Wilhelm Henrik Kempe.

 

Det rådde vid den här tiden stor rivalitet mellan södra och norra sidan, och respektive bruksförvaltare var mycket viljestarka herrar. Man kom så småningom överens om att tillsammans bygga och bekosta en ny bro. Man enades även om brons läge och sträckning, men man var inte överens om brons bredd och utseende. Varje bruk skulle bygga varsin del från sin sida och mötas där ägogränsen gick i älven. Turligt nog finns det en kopia av den ritning som S Wessling gjorde och som visar Ljusnebrons konstruktion från södra brofästet och från norra brofästet räknat, samt den del av bron som sammanfaller med ägargränsen. Ritningen färdigställdes den 31 jul 1877 och på ritningen finns följande tillägg: Undersökt och riktigt befunnen betyga Ljusne den 20 augusti 1877 Carl Gustaf Bäckström, Kommissionslantmätare i Gävleborgs län.  

Ljusne Bron var 3,4 m bred och sträckte sig 157 m från södra brofästet. I princip hade bron Werkens följande konstruktion och utseende:

Södra sidans brofäste bestod av en stensättning. Brodel som på en längd av ca 12 m understödde bron. Sex stenkistor klädda med, och sammanhållna av, kraftigt timmer med ett inbördes centrumavstånd på 26 m till 31 m stod i älven och bar upp brobanan. Ytterligare ett upplag fanns mellan landfästet och första stenkistan. Detta upplag stod på landbacken och bestod av fyra hörnstolpar 300 mm i fyrkant som upptill bildade upplag mot de längsgående brobalkarna. Hörnstolparna var sinsemellan och runtom klädda med horisontellt liggande kraftiga plankor 100 x 200 mm. Det var nio sådana plankor på varje sida med ett inbördes centrumavstånd på ca 600 mm i höjdled. De sex intimrade stenkistorna hade rektangulärform och formade en spets (som pekade uppströms). Den totala längden från bakkant till spets var ca 16 m. Den ”raka” längden på kistorna var ca 12,5 m och bredden var ca 9,5 m. På varje sida av stenkistan var tre 350 mm fyrkantspelare fastsatt med ett inbördes avstånd på ca 4,25 m. På överändan av de två pelarraderna fanns en horisontell 250 mm träbjälke med längden 14 m fastsatt. Från varje pelare och i 45 graders vinkel var 6 strävor fastbultade mot den horisontella bjälken. Vinkelrätt och på översidan av dessa bjälkar låg sju tvärgående balkar 250 mm som upplag för brobanans balkar.

 

Södra sidans brobana bestod av sex längsgående brobalkar klädda med en slitbana av plank 125 x 300 mm. De längsgående yttre brobalkarna hade måtten 600 mm höjd och 300 mm breda. Måttet mellan yttersidan av högra och vänstra ytterbalken var ca 3,6 m och centrumavståndet mellan balkarna var ca 0,65 m.

 

Räcket på södra sidans brobana var ca 1,1 m högt och bestod av stolpar 100 x 100 mm. Centrumavståndet mellan stolparna var ca 2,3 m. På stolparna var en överliggare 75 x 125 mm fastbultad och mellan stolparna var kottlingar infästade.

 

För att skapa tillräcklig bärkraft för den brobana som hade längst spännvidden mellan upplagen, alltså mellan stenkistornas pelare, var brobanan på båda sidor förstärkt med en triangelformad träkonstruktion vars bas bestod av brons längsgående balkar. Lutningen var ca 15 grader och avslutades i en spets ca 1,8 m över brobanan. Triangelkonstruktionen var tillverkad av balkar 225 mm i fyrkant och hela längden var ca 15 m. Triangelkonstruktionen var fast förankrad mot brons yttre brobalkar med kraftiga stålbultar som dragits genom konstruktionen och genom brons yttre brobalkar. Stålbultarna var åtdragna och låsta mot brobalkarnas undersida med kraftiga muttrar. Totalt fanns tre sådana förstärkningar på södra delen av bron.  

Ljusne Järn-Norra sidans brodel fick i princip följande konstruktion och utseende från norra Verksegares, brofästet räknat:

Brodel Norra sidan av masugnsbron började med en ca 18 m lång lutande på- eller avfart. Brobanan på norra sidan låg ca 2,2 m över markplanet som var understödd av en stensättning. Vid början av själva brobanan som var ca 4,6 m bred, fanns det första upplaget bestående av två 225 x 225 pelare i bredd, med ett centrumavstånd av ca 5 m och vars nedre ändar var fastsatta i stensättningen. Överdelen på pelarna bar upp en träbjälke 300 x 300 mm med längden 5,2 m som i sin tur stödde brobanans längsgående balkar. En sträva 200 x 200 mm i 45 graders riktning och som i sin nedre ände var ankrad till pelarnas bas, samtidigt som den övre änden var fastbultad i brons yttre längsgående balkar, fullbordade det första broupplaget

 

Den första intimrade stenkistan på norra sidan hade sitt centrum 18 m från det första broupplaget. Ytterligare två kistor med ett inbördes avstånd av 14 m till 17 m bar upp brobanan. Norra brosträckningen avslutades med två rektangulära tätt ihopsittande kistor som bar upp den del av bron som vid ägogränsen övergick från 4,6 m bredd till 3,4 m. Övergångssträckan var ca 4,5 m lång. Norra brodelens kistor var sinsemellan ganska olika men alla var spetsade i båda ändar och alla sidor hade lutning d v s bottenytan var större än kistans toppyta. Till varje kistas sidor och förankrade till dessa var tre, på två av kistorna eller två på två av kistorna fykantpelare ca 350 mm och med ett inbördes avstånd på ca 3,7 m respektive 4,6 m. På varje sida av övreyta och fastsatta i dessa låg en fyrkantig träbjälke 300 x 300 mm och med längden ca 10,5 m respektive ca 8 m. Dessa två längsgående träbjälkar bar i sin tur upp brons längsgående balkar.

 

Det uppstod ett överhäng på ca 1,5 m mellan varje sida av den horisontellt längsgående balken. Detta stadgades upp av vränger, fastbultade i pelare respektive balk. Den del av brobanan där bredden ändrades bars upp av en pelare 300 x 300 mm, en på varje sida. På varje pelare låg en längsgående balk 350 x 250 mm, med längden ca 5 m. Fastbultade strävor i 45 graders vinkel från pelarnas mitt och till ändarna av de längsgående balkarna stagade upp det hela. Vinkelrätt mot- och på översidan av de längsgående balkarna låg tre tvärgående balkar ca 250 x 250 mm som upplag för brobanan. 

 

Norra sidans brobana bestod av fem längsgående balkar. Vänster och höger sidobalk samt den mittre balken hade höjden ca 600 mm och bredden ca 400 mm. Balkarna på vardera sidan om mittenbalken hade höjden ca 400 mm och bredden ca 200 mm. Måttet mellan yttersidan på högra och vänstra ytterbalkarna var ca 4.8 m. Centrummåttet mellan dem var ca 1.2 m. Räcket på norra sidans brobana var ca 1.2 m högt och bestod av stolpar 115 x 115 mm. Centrumavståndet mellan stolparna var ca 2.1 m. På stolparna var en överliggare 75 x 125 mm fastbultad. Mellan stolparna fanns två diagonalstävor infästa med ett X.

 

 För att skapa tillräcklig bärkraft för den brobana som hade det längsta avståndet mellan upplagen d v s mellan stenkistorna med pelare, var brobanans båda yttersidor förstärkta med en träkonstruktion i form av en parallelltrapets vars bas var brons längsgående brobalkar. Sidornas lutning var ca 15 grader och sidornas längd var ca 3.6 m. Höjden till den del som var parallell med brobanan var 1.2 m. Den parallella delens längd var ca 4.4 m och hela konstruktionens längd var ca 11 m, mätt efter brobanan. Virkesdimensionen var ca 200 x 200 mm. Två vertikala pelare var infästa där den parallella delen övergick i den lutande delen genom överliggaren. Till de vertikala pelarna och till brobalken gick kraftiga stålbultar som höll samman hela konstruktionen till en stark enhet. Totalt fanns tre sådana förstärkningar på norra delen av bron.

 

Detta var i stort brons konstruktion och utseende enligt den ritning som upprättades år 1877. Måtten är ungefärliga eftersom inga dimensioner, längder och dylikt var utsatta. Alla angivna mått är som skalmått tagna från ritningen vars skala är 1 dec. tum = 20 fot.  

 

Enligt skalmått på 1930-års karta, där masugnsbron är inlagd, är avståndet från centrum av gamla masugnen till södra brofästet 400 m. Till norra brofästet är avståndet 378 m och brolängden 230 m varav den ”smala delen” 155 m och breda delen 75 m. Dessa mätningar på 1930-års karta (1877-års bro) och 1864 års karta (1807 – 1808 års bro) ger besked om att de två nämnda broarna i stort sett låg på samma plats och hade samma sträckning.

 

Den gamla masugnsbron revs 1938. Då hade bron förlorat sin betydelse eftersom en ny landsvägsbro tillkommit 1925 och en gång- och hängbro vid Ljusnans mynning fastställdes under år 1937.

 

Copyright Ljusne Bruksmuseum

Källförteckning över skrifter och handlingar

A Bodlund                               Söderala förr och nu

Ljusne Bruksmuseum           Dokument

Ljusne Rittjänst AB                 Ritningar och dokument

Lokaltidningar                        Artiklar och reportage